Daisy Hamilton var privatdetektiv.

Daisy Hamilton was a private detective.

Hon var trettio år, och hade varit detektiv de senaste två åren.

She was thirty years old and had been a detective for the past two years. 

Varje morgon gick hon till sitt kontor för att vänta på telefonsamtal och hålla öppet för klienter som behövde hennes tjänster. 

Every morning she went to her office to wait for phone calls or open the door to clients needing her services.

Daisy var inte särskilt känd än, men då och då ringde det människor till henne tack vare annonsen hon hade satt in i lokaltidningen. 

Daisy wasn't very well known yet but occasionally people telephoned her from the advertisement she had put in the local newspaper.

En förmiddag vid elvatiden knackade det  på dörren till hennes kontor. 

One morning at about eleven o'clock someone knocked on her office door. 

Det var en fet dam med en pälsboa runt halsen.

It was a fat lady who wore a fur around her neck.

"Goddag, kan jag hjälpa er?" frågade Daisy damen.  "Varsågod och kom in och sätt er."

"Hello, can I help you?" Daisy asked the lady. "Please come and sit down."

"Ja absolut! Jag är i desperat behov av er hjälp.

"Oh yes indeed! I need your help desperately. 

Min lilla Lorna har försvunnit. Jag vet inte vad jag ska ta mig till."

Lorna, my little one has disappeared. I don't know what to do."

Daisy bjöd den feta damen på en kopp snabbkaffe och väntade på att få höra mer. 

Daisy offered the fat lady a cup of instant coffee and awaited the details. 

Den feta damen satte sig tungt och ställde sin stora röda läderhandväska på Daisys skrivbord. 

The fat lady sat down heavily and put her large red leather handbag on Daisy's desk.

"Var snäll och berätta allt - fru...?"

"Please tell me everything - Mrs. ...?"

"Jag heter fru Edwina Humphries. Jag är orolig för att de kommer att begära pengar av mig - jag är rädd att Lorna har blivit kidnappad!"

"Mrs. Edwina Humphries is my name. I am afraid they will ask me for money - I'm afraid Lorna has been kidnapped!"

"Det är ju fruktansvärt, fru Humphries. Tror herr Humphries också att Lorna har blivit kidnappad?"

"That's terrible, Mrs. Humphries. Does Mr. Humphries, too, think Lorna has been kidnapped?"

"Min man bryr sig inte om ifall Lorna har blivit kidnappad eller inte"

"My husband is not interested if Lorna has been kidnapped or not!"

"Säger ni det, fru Humphries? Men är er make Lornas riktige far?"

"Really, Mrs. Humphries? But is your husband Lorna's real father?"

"Jag vet inte vad ni pratar om. Vi köpte Lorna tillsammans," svarade fru Humphries.

"I don't know what you mean. We bought Lorna together," replied Mrs. Humphries.

"Ni köpte........men fru Humphries, ni vet väl att det är olagligt".

"You bought ............Mrs. Humphries, that's illegal, you know."

"Nej det är det inte, inte i Indien."

"No it isn't, not in India!"

"Köpte ni Lorna i Indien?"

"You bought Lorna in India?"

"Oh ja! Och hon är alltid ett sån´t trevligt sällskap, förstår ni."

Yes indeed! And she always keeps me great company, you know." 

Fru Humphries öppnade sin enorma läderväska för att ta upp en näsduk.

"Mrs. Humphries opened her huge leather bag to pull out a handkerchief.

Fylld av fasa såg Daisy en slingrande varelse komma ut ur väskan.

With horror Daisy saw a wiggling creature come out of that bag.

"Fru Humphries - ta omedelbart bort den där!" skrek Daisy.

"Mrs. Humphries - move that away immediately!" screamed Daisy.

"Vad? Åh Lorna - äntligen har jag hittat dig!" sa fru Humphries. "Du gömde dig i min väska - din stygga flicka!"

"What? Oh Lorna - I've found you at last!" said Mrs. Humphries."You hid in my bag - you naughty girl!"

"Fru Humphries. Är det här Lorna?"

"Mrs. Humphries. This is Lorna?"

"Ja, vår bengaliska träskorm. Åh, tack kära vän. Nej, jag tror inte jag behöver era tjänster längre!"

Yes, our Bengali swamp snake. Oh thank you my dear. No, I don't think I need your services any longer!"

Medan Daisy stängde dörren efter fru Humphries, la hon på minnet att hon skulle skriva i sin annons: inga djur, inga ormar. 

As Daisy shut the door after Mrs. Humphries, she made a mental note to write in the advertisement: no animals, no snakes.